Visst är det den bästa fisk man kan få på toppknutet spö med spagettitop, Braxen. En härlig kamplust med tunga dova knyckar som känns långt ner i handtaget. Man känner omedelbart om det är en braxen man krokat, men även tidigare innan fiskkontakten etableras kan man se att det är en braxen som är på betet. Flötet signalerar nämligen med att först stanna upp, höjas en aning(kan till o med lägga sig på ytan) för att senare sjunka ner en liten bit och sakta vippa iväg. Då kommer mothugget och sen känner man; Tvärstopp och spöet i en djup båge och dunket. Det är verkligen en pulshöjare och med vilken belåtenhet man krokar en braxen för ibland går det långa stunder (3-4h) utan en braxen i siktet men så händer det och WOW. Jag har metat brax så länge jag minns, understa kortet är från år 79-80. Den braxen krokade jag i Ullungens vatten, vid ett jättestort syre som låg emot land. Om jag minns rätt så var det en mycket platt sten där oxå, som "skälvklart" kallas för metstenen. Det övra kortet är från metarturen i Söndags, som synes så blir jag lika glad för varje braxen och storleken spelar ingen roll(nästan)en braxen är alltid en braxen.
Blev sugen att fiska nu efter att ha läst detta... )
SvaraRaderaMen vad gör du med braxen? Släpper tillbaka den, eller äter du denna beniga fisk? (den säljs rökt i Ryssland står det på wikipedia).