Nu är det sorgset på gården. Hönan Signe har gått ur tiden. Signe var speciell, hon småpratade alltid å hon visste att hon hette Signe. Så ropade man på henne så kom hon. Jag såg igår att hon gärna satt å sov ute men ropade jag så kom hon, sen i kväll så kollade Dan upp henne på nära håll å insåg då att hon var sämre än vad jag trodde. Hon hade dålig balans å var alldeles "luftig". Medans Dan var in å hämtade bössan så kräktes hon så det var skönt för henne att hon slapp lida mera. Så nu ligger hon begraven bland våra tuppar och höns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar